wahaizi

Idag träffade jag tränaren och hade ett eget lite privatpass typ (kom dit repeterade en del). Det var jobbigt men givande. Jag var svag i magen. Mycket konstigt.

Han sa att han tyckte min kinesiska verkade ha blivit bättre (!) vilket den verkligen inte kan ha blivit efter att ha legat i stort sett oanvänd i en månad. Det var mest för att jag använt ordet tidsskilnnad i ett sms och han tyckte att det var ett avancerat ord som inte trodde jag skulle ha lärt mig. Jag visste inte ens om man kunde använda det som jag gjorde men tydligen kan det inte ha sett så fel ut.

Sen sa han att jag såg lite tjockare ut också. Eller han menade nog snarare rundare. I ansiktet. Jaha ja. Jag tror inte jag gått upp något i vikt dock, men det kanske bara berodde på att jag förlorat muskler. Han skulle gissa på ett till två kilo sa han... :/ Jaja, kineser är inte så finkänsliga med sånt. Här finns ju inte semlor, kladdkaka och kanelbullar (förutom sex stycken jag har i frysen, jag får väl äta en i månaden... mmm :) ) men det finns träningspass man borde gå på minst fem gånger i veckan så det borde väl inte vara nåt att oroa sig för.

Imorgon får vi flytta in i vår nya lägenhet. Det blir nog roligt men jobbigt. Måste exempelvis ta ut drygt 13000 i kontanter från bankomater där man kan ta ut högst 2000 ut gången (eller ibland faktiskt 2500). Och sen måste vi väl köpa en del grejer, så det hade ju varit ganska passande att flytta idag så att man hade kunnat handla imorgon. Men det fick vi inte...

Ikväll blir det middag för Anna fyller år och återseende av massa folk man inte träffat på länge. Blir nog mestadels trevligt.

Ajööö

Tillbaka i Kinaland.

Igår var det fyrverkerier. Jättemycket. Och smällare. Alldeles jätteförmycket, för smällare är ganska värdelöst även i liten mängd. Det var lyktfesten eller nåt sånt där fick jag höra. Som är slutet på vårfesten också tror jag.

Idag var det varmt och soligt. Vet inte hur varmt, men väderprognosen talar om 14 grader som högsta temperatur, Men den väderprognosen sa i och för sig också att det skulle ha varit molnigt...

Jag har registrerat mig på min kurs. De frågade efter mina betyg (de trodde jag att de skulle ha inlagda i nåt system, mendet tänkandet beodde nog på att jag varit i Sverige för länge). Men när jag sa att de var i Sverige frågade de bara om jag blivit godkänd och jag sa ja och då var det okej...

Bor för tillfället hos Nina och Erik eftersom vår lägenhet utflyttades samma dag som vi kom tillbaka till Beijing, och det är lite oklart när vi kan inflytta den. Mäklaren skulle ringa hyresvärden och kolla och ringa mig idag. Men än har han inte ringt, så om han inte hör av sig snart får jag ringa honom. Förhoppningsvis kan vi flytta in inmorgon. Och kommer ni och hälsar på efter det, då kan ni få gratis boende. Det ni. Men eftersom det krävs att man avsätter lite mer tid än en helg och lite mer pengar än för typ en tågbiljett skulle jag tro folk inte har möjlighet.

På måndag börjar skolan och träningen. Jag har fått behålla de två lärare jag gillade och blivit av med den jag inte gillade. Och klassen verkar jag också få behålla, i alla fall de jag hänger mest med. Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället så ajööö.

Jag var lovad en promenad till en sjö, mackor och varm choklad med grädde. Men nu sitter jag här lämnad av min pojkvän i min pojkväns rum sedan en evighet tillbaka medan han sätter upp teckningar på vit kartong. Något som inte borde ta en evighet skulle jag ha trott, men oj så lite man vet om livet. Eftersom jag fortfarande hoppades lite på varm choklad och mackor, och för att jag trodde att det inte fanns något annat ätbart än en restsallad, drog jag mig för att rädda mitt liv när jag höll på att avlida av hunger, men till slut tog jag lite youghurt och müsli vars existens jag totalt glömt. Men jag tog inte så mycket. För hoppet har inte dött totalt. Vilket resulterar i att jag fortfarande är jättehungrig. Och har en liten youghurtskål att diska. Jaha ja.

I Framtiden kommer alla mina vänner att sluta vara mina vänner och bara vara Andras vänner eller Varandras vänner. Det här är en utveckling som länge har tyckts lura runt hörnet och ibland är man ganska säker på att den redan börjat. Ibland inträffar det faktiskt så smått fast hittills har jag klarat mig, vissa skulle kanske t.o.m. kalla det en helt normal process att mista en vän ibland.. Men i Framtiden kommer allt att gå under för jag kommer inte lyckas med det stora projektet att skaffa Nya vänner så när alla mina vänner är Andras vänner kommer jag känna att det nog ändå inte är värt allt jobb att vara vid sina sinnens fulla bruk och slutligen bli Galen.

Och min psykos kommer vara mycket värdare än nåt av mina Vänners töntiga lyckoliv.

HA!












(OBS! Jag är för tillfället inte deprimerad egentligen.)

Man borde träna var typ var fjärde timme. Eller två gånger om dan eller nåt. Då skulle man vara glad och pigg och undvika andra, grövre missbruk (läs exempelvis förmiddagskaffe). Fast å andra sidan är det jobbigt att ha måsten inplanerade i sin dag, det kan skapa stress och överdriven Ångest redan då man kommer till medvetande på morgonen och istället leda till grövre missbruk (läs exempelvis kanelbulle). Så vad är slutsatsen av denna ogenomtänkta tanke? Att livet är komplicerat antar jag.

Eller att Friskis är chansen till sann lycka genom att inte alltför dyrt erbjuda varierade träningsformer under en stor del av dagen på tre olika platser i staden vilket främjar spontanträning så att man får sina endorfin- och adrenalinkickar men inte behöver ha några måsten inplanerade.

Men det är inte så enkelt egentligen. Dessutom tror jag att jag övervärderar träningens positiva knarkartade effekter för tillfället, för att det piggade upp mig väldigt idag. Men det funkar inte lika bra varje gång. (Fast ofta. Tänk på det.)

Men dagens slutasats blir ändå: LIVET ÄR KOMPLICERAT