Wonderwoman
Jag är så klysch-kvinnlig. Alltifrån prestationskraven och det totala berövandet av rätt till existens vid misslyckande till trösten i choklad och glass, komplett med bettskena och allt. Ligger t.o.m. i sängen på kvällen och tänker tankar som "har jag blivit tjock?" och "tycker han verkligen om mig?". Lite större bröst t.o.m. så att allt riktigt ska skrika stereotyp västerländsk kvinna. Ska bara se till att få en lön också, så att den kan vara lägre än en mans.
