wahaizi

Jag är så klysch-kvinnlig. Alltifrån prestationskraven och det totala berövandet av rätt till existens vid misslyckande till trösten i choklad och glass, komplett med bettskena och allt. Ligger t.o.m. i sängen på kvällen och tänker tankar som "har jag blivit tjock?" och "tycker han verkligen om mig?". Lite större bröst t.o.m. så att allt riktigt ska skrika stereotyp västerländsk kvinna. Ska bara se till att få en lön också, så att den kan vara lägre än en mans.

Eskapism.

Jag tänker att jag vill bo i en sång. Eller begravas i en bok. Men sneglar ändå hela tiden på datorskärmen för att se vad som händer. Om nåt händer. I "världen".

Jag är rastlös, vill försvinna ut i världen, men orkar inte röra mig ur fläcken. Eskapism. Till Demokratiska Kampuchea? :/  Något är alltid bättre än inget och på låtsas oftast vackrare än på riktigt.

Jag velar. Jag vet inte om jag ska vänta ut eller agera. Jag vill inte och jag vill inte låta bli. Kan svaret vara... eskapism? :P

Istället för förvirring: musik.
(Eskapism)

Tackar livet för bra missbruk och går till gymmet.

Klar med tentan i Kinas historia och kultur, men nu har jag en übersatsig musiketnologitenta. Aiya. Har skrivit om Thelonious Monk och Esbjörn Svensson hela förmiddagen. Men nu har jag i alla fall gjort nästan två tredjedelar. Fredagen den 12:e ska den vara inne, men det vore skönt att få den klar så fort som möjligt så att man kan börja julstöka lite...

veggogeggo.blogg.se

Vad är poängen med att spara pengar när det ändå är oetiskt att flyga?
[Obs! Svaret: "Att spara dem till andra saker" godkännes icke och kommer att räknas som FEL]

Jag har ätit übermumsig broccolilasagne och varit seg hela dan. Slösat bort tiden. Den är väl också en begränsat mänsklig resurs. [skriet-smiley]

Jag håller kanske på att få reumatism, för mitt pekfinger gör ont för fjärde dagen tror jag, och igår började även handleden göra ont. Men bröstcancern tror jag är borta. Detta är dock svårt att avgöra säkert eftersom jag märkte av den mest när jag tränade och det har jag inte kunnat göra sen i torsdags då jag fick en hormonstav uppkörd i vänsterarmen vilket medförde ett förband som inte skulle bli blött på fyra dagar.

Plus att någon har stulit en av mina strumpor.

"Jag bor i ett område där det inte finns någon täckning, måste jag betala tv-avgift?

Ja, så länge du har en tv-mottagare ska du betala tv-avgift."


" Jag vill inte köpa en digitalbox utan tänker använda min tv till att titta på video och dvd, måste jag betala tv-avgift?

Ja, enligt lag ska alla som har en tv-mottagare betala tv-avgift. Din tv är fortfarande en tv-mottagare trots att den inte kan ta emot digitala tv-sändningar, den fungerar fortfarande i ett kabel-tv-hushåll. Det betyder att man ska betala avgiften även om tv:n inte används till annat än att se på video och/eller dvd med. Detta gäller även för företag (juridiska personer)."

Det senare är väl ganska applicerbart på oss. Men nu har vi fått brev om att de snart kommer skärpa kollen i vårt område och att vi borde passa på och betala. Sämsta lagen. Då måste vi åtminstone skaffa den där sladden eller vad det är som behövs så att vi åtminstone kan titta på tv, annars är det ju lite väl ovärt. Jag har inget emot att man ska betala för public service om man tar del av det, men att avgiftsbelägga själva ägandet av en tv-apparat tycker jag är dålig stil...

Jag måste gå på en konsert eller annan musikupplevelse och ta anteckningar. Och sen skriva ihop det till en till två små A4. Det verkar jobbigt. Särskilt eftersom jag inte hittar nåt bra att ta anteckningar från.

De spränger på lekplatsen. Nån kanske tröttnade på barnen.

En annan sån där jobbig grej i livet är att jag måste skaffa ett kopiatorkort för att kopiera tusen kg kurslitteratur till musiketnologikursen. Och så måste vår grupp hitta någon eller några inom "Uppsalas musikliv" att intervjua.

Jag är fortfarande för hes för att spela in en stämma som går till höga a.

Till att börja med måste jag bara säga att det förra lägets konstighet gravt överskattades i en av kommentarerna. Men nu glömde jag vad jag skulle skriva egentligen. Hejdå!

Nej just ja, jag kom på det. Fast det var inte så intressant.

Hejdå!

Csn är frustrerande på en massa sätt. Jag drömmer konstiga men fascinerande drömmar.

Natten till igår drömde jag att jag läste något slags annons i tidningen. Det var en bild på en massa människor under texten. Få svenskar är medvetna om problemet med det som kallas "EU:s gift".

[Detta betydde inte att EU på något sätt försökte förgifta folk, utan att kaffe var det vanligaste giftet inom EU. Sedan var det mer text som jag inte kommer ihåg eller kanske inte läste]

De flesta vet inte att en kopp kaffe förkortar ditt liv med en minut av de nio sekunder som om de överskrids orsakar cancer.

[Sedan stod texten på kinesiska istället, skriven med krita på en svart tavla i ett café eller så]

Självklart går det bra att till helgen

[sedan tittade jag bort och när jag läste igen stod det med oförenklad kinesiska, i tecken som bara blev konstigare och konstigare ju mer man tittade på dem]

Självklart går det bra att småprata med vänner. Brevid texten när den var skriven på tavlan stod det något i stil med "Lägg ner, klaga inte på Sverige! Sverige är bäst, jag vill flytta detta land" skrivet av en fransk student och "Jag studerade i norsk stod" vilket betydde att den skrivande hade pluggat i Norge, och det var helt naturligt att felaktigt stava med o, för stad uttalades ju så på norska.

Jag har lite ont i halsen. Och är så trött. Så jag tror bara jag ska laga indisk mat ikväll och inte thaislåss.

Jag är mätt som sju feta kor efter min sista gongbao doufu och disanxian och om 24 h och en kvart landar jag i Sverige.

En vecka i Xinjiang och Gansu. Sidenvägen. Vi behövde åtminstone inte färdas på kamelrygg. Mycket buss och tåg dock. Den sista biten, från Lanzhou till Beijing tog 27 h... Non stop på ett tåg. Det var en upplevelse. En roligare upplevelse var att åka kälke nerför en sanddyn. Ni får länker till bilderna istället, för mycket att berätta.

http://www.facebook.com/album.php?aid=32655&l=fab5b&id=558716798

http://www.facebook.com/album.php?aid=32660&l=ce658&id=558716798

http://www.facebook.com/album.php?aid=32667&l=173fc&id=558716798

http://www.facebook.com/album.php?aid=32676&l=d297a&id=558716798

När jag rullar runt i självvald isolering är det ett mellanting eller inte? Jag vet inte säkert om det glittrar eller luktar unket och om det finns på riktigt och om jag är vackert olycklig eller glad eller galen.

Bibliska figurer borde inte göra något för mig, men sen när var jag logisk förutom i andras medvetanden? Det återgår alltid till samma frågor men om man inte tänker på dem finns de faktiskt på ett sätt inte och det är inte lika mycket lögn som det kan låta som, för hur reella är frågor egentligen?

När det förvirrar kan man röra till det i utskrivna ord för andra och outskrivna tankar för sig själv och det kan bli gåshud av verkligheten. Ibland går det i längre rader utan synbar brytning, kanske är det enbart i avsaknad av klaviatur, kanske försöker jag bevisa något för någon.


Jag ska nog ta och packa lite.

http://www.facebook.com/album.php?aid=31338&l=3863b&id=558716798

Nu har jag lov och trevligt. Har varit i Dalian som inte är en så vänlig stad och sett riktigt skräpigt badvatten men ändå haft trevligt tack vare trevligt sällskap. Länk till bilder kommer strax. Har också fått mitt certifikat och mina betyg och sagt hejdå till en del vänner, folk droppar av en efter en.

Betygen blev 90 i zonghe, 91 i tingli, 95 i yuedu och 88 i hanzi.

I nästa vecka ska vi resa igen, västerut blir det nog, och eventuellt även söderut efter det. Xinjian-provinsen med berg och öknar först i alla fall. Tills dess är det nog mest köpande av det sista man behöver, häng med folk och avsked som sagt och lite allmän lovslöhet.

Jag tror jag har packat för mycket men glömt något jag verkligen behöver. Ai, med pengar och pass åtminstone så klarar man sig väl rätt långt. Och tre par skor :P...

Jag var fint större än världen men det fanns bara ett soundtrack till min sinnesstämning, och inför faran att lyssna sönder var jag tvungen att ta min tillflykt till mer emo(tionella) musikspår. Om det bara funnits något mer på samma nivå att lyssna på hade detta kunnat undvikas, slutsatsen är sålunda att förlusten av denna säregna sinnestämning är resten av världens fel.

http://www.facebook.com/album.php?aid=27757&l=c4336&id=558716798