wahaizi

Je suis fatiguée. Jag är rätt dålig på att sova, vaknar halv tio fast jag la mig halv fyra. Och inte lyckas jag sova middag eller power napa eller dylikt. Har just i min stora trötthet med min förvirrade hjärna skrivit två meddelanden på franska till min klasskompis (vars födelsedagsfest jag igår närvarade vid), dock brukar jag i stort sett alltid prata engelska med henne av lat- och blyghet. Festen hölls i en kinesisk fotografs kombinerade lägenhet och studio, mycket tjusigt och kulturellt, hälften av gästerna var konstnärligt folk vi inte kände som inte riktigt beblandade sig med oss simpla studenter heller, men som man kunde titta på när de satt i soffan med sitt rödvin och eventuella djupa diskussioner. Jag glömde min kamera men det togs mycket bilder ändå så jag ska stjäla dem när de kommer upp på Facebook.

Nu sitter jag med dagens andra kopp snabbkaffe och planerar att tillsätta lite av den ekologiska(!) kalciumberikade(!) fettsnåla(!) kinesiska mjölken jag hittade i affären häromdagen.

Ikväll ska jag ta nattåget till Xi'an med Mike (mycket romantisk parresa om det inte vore för att vi har varsin pojkvän på annat håll...) där vi ska tillbringa söndagen för att sedan ta nattåget hem söndag kväll.

Viktig uppdatering om Kina och miljön förresten, från och med första juni tar alla affärer plötsligt betalt för plastkassar och folk uppmanas att ta med sig egna återanvändbara kassar. Superbra grej faktiskt, och det verkar funka. Innan blev kassörskorna helt förvirrade om man försökte använda en egen kasse, till saken hör att man inte packar själv utan att personalen gör det åt en.

Nu ska jag strax låta Sigrid få internet så att hon kan lyssna på melodikrysset...

Oj då, jag är visst fertil trots allt!

But getting the 20th of May thrown in my face
sometimes I wake up realizing I'm still afraid
but you know for me it's rather hell than nothing
like I wouldn't mind breaking a leg

aj aj 爱

...och igår var det "tyst minut". Eller rättare sagt tre minnesminuter en vecka efter att skalvet inträffade. Det var minnescermonier och flaggan sänktes till halv stång och i stort sett alla kineser (och ALL trafik, det var imponerande) stannade upp i tre minuter. Och så tutade alla bilar oavbrutet också, så "tyst minut" kan det verkligen inte kallas egentligen. I tre dagar är det enda som visas på tv sådant som rör jordbävningen och alla biografer är stängda, kanske andra "roliga" ställen också, à la långfredag förr i tiden. Men lektioner är ju inte kul, så skolan fortsätter som vanligt. (Och läraren berättade till och med ett skämt idag för att vi verkade så trötta och omotiverade, även om hon tvekade lite först p.g.a. av landets sorg.)

Museet var stängt. Så vi (Dhyani, Halley, Lee och jag) turistade lite på torget (närmare bestämt den Himmelska Fridens Ports) och såg många kinesiska turister i röda kepsar. Sen åkte vi och åt Dim Sum till lunch och besökte sedan Lamatemplet vilket var mycket lyckat i det fina vädret. Dessutom  bidrog Lee med små buddistiska  historier om folk som högg av sina ben för att bli rika och olika typer av bugningar inför Buddha-statyer.







Efter museet åkte vi till Carrefour för att köpa portugisiskt vin i present till portugisiska Sara som fyllde år igår. Carrefour är inte längre bojkottat, men så har personalen också tröjor med kinesiska flaggan på och det är noga med att visa att det älskar OS...

Finns det något bättre än att upptäcka att man är den stolta ägaren av en kanelbulle mer än man trodde när man planerar att ha en slö myskväll med film och mums?

Imorgon är det Kinas nationalmuseum som gäller och som även är revolutionsmuseum. Det är även crap enligt vad Mike har hört men vi får väl se. Ett annat rykte säger nämligen att det är gratis om man har sin studentlegitimation, så kanske är det värt det.

Sedan är det eventuellt frisörsbesök och definitivt födelsedagsfest som gäller. Efter Saras lägenhet är det takterass med gungor och brasiliansk dj som gäller så kvällen har nog potential.

Igår morse när jag vaknade vid tio var det mörkare än det hade varit när jag vaknade två timmar tidigare. Det ösregnade och himlen var konstigt gulgråmörk. Så här såg det ut utanför mitt fönster... Sedan började det åska också. Av någon anledning kunde jag inte somna om (fast det borde ha varit lättare eftersom det var mörkt som på natten) trots att jag kom hem vid halv fem föregående morgon (kväll, natt, whatever).

På väg hem efter att ha varit och sprungit köpte jag med mig mat från matsalen att äta till middag senare. Men då jag gick över gångbron låg det en tiggare där som såg att jag hade mat och frågade om han kunde få den. Då skulle ju inte jag ha någon middag tänkte jag och tvekade, men försäljarna på bron började också säga "äh kom igen, han har ju inga pengar", så han fick min ni bu er cai. Och logiskt sett kan jag ju alltid köpa ny mat till skillnad från honom. Även om det innebär att jag antingen måste gå tillbaka till skolan (vilket inte känns så lockande) eller beställa hem (vilket blir rätt mycket dyrare). Men kanske ska jag utnyttja det till att unna mig indiskt ikväll, som jag ofta är sugen på men alltid avfärdar som för dyrt. För det går ju ihop, om jag ger bort min mat kan jag spendera ännu mer pengar på ny mat... eh...

Min kompis argumenterar just nu på msn för att jag borde gå ut och göra något ondskefullt nu, för att balansera. Yin och yang ni vet. Typ döda en kattunge.

Annars är nog dagens citat: "ah hell will be a lot less pleasant w/o you"...

Faktum är nog att

JORDGUBBAR ÄR LIKA FANTASTISKT SOM CHOKLAD

och det vill ju inte säga lite.

Och när det är 30 grader varmt så är det nog jordgubbar som gäller. Dessutom säljer de inte choklad i lösvikt i vagnar på trottoaren så att man blir sugen så fort man går ut. Det skulle nog bli väldigt kladdigt i det här vädret. Men det skulle vara kul att se det med. Och hade de en vagn med choklad och en med jordgubbar så kunde man köpa jordgubbar och doppa fondue-style...

Någon gräns får det väl finnas hur dålig version man får göra av en sång även om det råkar vara originalet. Eller okej, me gusta melodin och harmoniken och så, budskapet är extremt bra, arret är t.o.m. acceptabelt. Jag har inget emot australiensiska, jag tycker det är rätt charmigt. Grejen är väl hur sångaren sjunger (i främst i verserna där han soloar...). Varför, varför gör han så?

Det gör ju att covern känd från Vivecas brädpass blir mer lyssningsvänlig. Inte för att hon sjunger särskilt fantastiskt, och inte heller verkar bry sig det minst om att ge tillbaka land till aborginierna...



Så varför varför gör han så?

Förra fredagen:

"Hej. jag skulle vilja köpa en tågbiljett till Luoyang"
"Vilket datum?"
"29:e"
"Dom har vi inte börjat sälja än, kom tillbaka nästa vecka... eh... den 21:a"

I måndags (21:a)

(inser att jag tänkte fel förra veckan)
"Hej, jag skulle vilja köpa en tågbiljett till Luoyang den 30:e"
"Dom har vi inte börjat sälja än. Du kan komma imorgon"

Idag (torsdag)

"Hej, jag skulle vilja köpa en tågbiljett till Luoyang den 30:e"
"Dom är slut."

Om man låter så emo som Muse får man ju inte se ut som nån svensk popIdol à la Per Gessle-wannabe. Skärpning. Plus att ni borde åka i ett rymdskepp. Ju.

Det är vad vi
"creative geniuses"
behöver  ändå. Antar jag.        

                         Det är väldigt varmt här. Men den här bilden är en vecka gammal.
 

                    

Jag är jättetrött,
har ingen midikabel
och ingen pedal

Av någon anledning försvann inlägget jag skrev igår, och man nästan börja fundera på cencur...

Igår frågade i alla fall min wushuinstruktör mig om Tibet. Han sa att han ville veta min åsikt eftersom han som kines kanske såg saker annorlunda eftersom han alltid får höra en massa [propaganda] från sin regering. Han hade varit inne på internet sa han, på någon nyhetsbyrås sida. Han trodde den var engelsk, den hette NCC trodde han. CNN? föreslog jag. Jo det var det nog. Han sa att deras rapportering från Tibet skilde sig från vad kinesisk media visade. Nu ville han veta vad som var sant. Jag blev lite ställd. Vad svarar man på det? Vad vågar man svara på det? Jag sa att jag ju inte kunde veta säkert vad som var sant, jag har inte varit i Tibet. Men personligen så skulle jag nog tro på CNN. Jianqiu undrade varför. För att de brukar vara pålitliga? Ja, sa jag, och också för deras rapportering stämmer överrens med exempelvis svensk media och övrig internationell media. Så regeringen har dödat en massa människor? frågade Jianqiu. Som sagt, jag kan ju inte veta något säkert. Men det verkar väl så...
Han såg bekymrad ut när vi började lektionen.

Jag råkade krympa min kofta lite när jag tvättade den. Det gör mig lite ledsen. Det hade varit bättre att låta den vara smutsig.

I Shanghai ville några kineser ta kort på oss, så Natalia tyckte att de kunde ta ett kort med hennes kamera också, på oss med våra pengyou... De kom springande och sa "Jag vill också" när de skulle ta kortet. Och så hade fotografen en fin vinkel på alltihop också...

Shanghai var kul men dyrt (i alla fall jämfört med Beijing).  Ni kan se lite bilder på http://www.facebook.com/album.php?aid=22325&l=2cfab&id=558716798
för jag är för lat för att skriva om det. Ska nog börja med läxorna nu. Vädret är gråvittråk. Fast igår eftermiddag var det sommarvarmt. Men sen blev allt smogdimma igen.

... i elevmun kallat hanziklass (hanzi betyder kinesiska skrivtecken).



I första kapitlet i läroboken finns lite finfin chinglish ("Mean person" etc.).


På fredag åker jag till Shanghai!

"Har alla i ditt land så långa ögonfransar?"

"Du är lik en ryska, vit hud och hög näsa"

"Ditt hår är väldigt mycket"

"Har du nån folkdräkt?"

Nu har jag rött läppstift och ska strax åka och dansa salsa. Mitt rum är lite rörigt. Men idag fick jag två röda koppar som det står Nescafé på när jag köpte en burk kaffe. I och för sig lurade de mig att köpte den 5 kuai dyrare och påstod att det var extrabilligt. Men kopparna är ju fantastiska... Det står åtminstone på kinesiska också. Så det är nästan en souvernir...

Nya rykten säger att stängningen av gymmet beror på att OS-lag ska träna där...