wahaizi

Jag är mätt som sju feta kor efter min sista gongbao doufu och disanxian och om 24 h och en kvart landar jag i Sverige.

En vecka i Xinjiang och Gansu. Sidenvägen. Vi behövde åtminstone inte färdas på kamelrygg. Mycket buss och tåg dock. Den sista biten, från Lanzhou till Beijing tog 27 h... Non stop på ett tåg. Det var en upplevelse. En roligare upplevelse var att åka kälke nerför en sanddyn. Ni får länker till bilderna istället, för mycket att berätta.

http://www.facebook.com/album.php?aid=32655&l=fab5b&id=558716798

http://www.facebook.com/album.php?aid=32660&l=ce658&id=558716798

http://www.facebook.com/album.php?aid=32667&l=173fc&id=558716798

http://www.facebook.com/album.php?aid=32676&l=d297a&id=558716798

När jag rullar runt i självvald isolering är det ett mellanting eller inte? Jag vet inte säkert om det glittrar eller luktar unket och om det finns på riktigt och om jag är vackert olycklig eller glad eller galen.

Bibliska figurer borde inte göra något för mig, men sen när var jag logisk förutom i andras medvetanden? Det återgår alltid till samma frågor men om man inte tänker på dem finns de faktiskt på ett sätt inte och det är inte lika mycket lögn som det kan låta som, för hur reella är frågor egentligen?

När det förvirrar kan man röra till det i utskrivna ord för andra och outskrivna tankar för sig själv och det kan bli gåshud av verkligheten. Ibland går det i längre rader utan synbar brytning, kanske är det enbart i avsaknad av klaviatur, kanske försöker jag bevisa något för någon.


Jag ska nog ta och packa lite.

http://www.facebook.com/album.php?aid=31338&l=3863b&id=558716798

Nu har jag lov och trevligt. Har varit i Dalian som inte är en så vänlig stad och sett riktigt skräpigt badvatten men ändå haft trevligt tack vare trevligt sällskap. Länk till bilder kommer strax. Har också fått mitt certifikat och mina betyg och sagt hejdå till en del vänner, folk droppar av en efter en.

Betygen blev 90 i zonghe, 91 i tingli, 95 i yuedu och 88 i hanzi.

I nästa vecka ska vi resa igen, västerut blir det nog, och eventuellt även söderut efter det. Xinjian-provinsen med berg och öknar först i alla fall. Tills dess är det nog mest köpande av det sista man behöver, häng med folk och avsked som sagt och lite allmän lovslöhet.

Jag tror jag har packat för mycket men glömt något jag verkligen behöver. Ai, med pengar och pass åtminstone så klarar man sig väl rätt långt. Och tre par skor :P...

Jag var fint större än världen men det fanns bara ett soundtrack till min sinnesstämning, och inför faran att lyssna sönder var jag tvungen att ta min tillflykt till mer emo(tionella) musikspår. Om det bara funnits något mer på samma nivå att lyssna på hade detta kunnat undvikas, slutsatsen är sålunda att förlusten av denna säregna sinnestämning är resten av världens fel.