wahaizi

Gick upp kvart i sju, sprang och stretchade i en halvtimme. Duschade, åt frukost (den mest naturella youghurt jag kunnat hitta med min egen müsli bestående av havregryn och Fitness®-flingor med druvor och skivad banan och en persika) seendes ett halvt avsnitt Sex and the City. Gick till skolan och hade lektion mellan 8:30 och 12:30. (Lektionerna är ca 50 minuter långa, vi har två tiominuters-raster och en på tjugo minuter i mitten.) Gick till matsalen och åt lunch med folk, därefter till Hump Café, drack en kopp svart kaffe (i Kina!) och pluggade och pratade (fast mest pluggade faktiskt) till halv fem. Cyklade hem, köpte frukt och vatten i affären på Campus. Började plugga lite till eftersom jag hade tid över innan wushun. Började gråta för man tror att det är skönt att vara ensam en stund men när man är ensam kan man börja tänka på hur dumpad man känner sig. Startade datorn. Hade inte fått något fantastiskt trevligt mejl som muntrade upp mig men hade en vän som hette Johan som trots sin upptagenstatus på msn hade lite tid. Gick och tränade wushu mellan halv fem och kvart i åtta. Det gick bra. Gick hem och duschade, gick till matsalen och köpte mumsig mat med mig hem. Kände att jag inte orkade försöka joina de andra för nåt kvällspluggande, behövde dessutom tvätta. Åt och tittade på ett avsnitt Sex and the City. Gick och stoppade i en tvätt. Var inte mätt så jag tittade på ett avsnitt till och åt en apelsin, en banan och en av mina sista bitar mörk choklad och drack jasminte. Hämtade tvätten, hängde den och gjorde en övning läsförståelse.

Tiden räcker inte till.
Johan sa att tid var vad som kunde laga mig.
Nu är jag trött. Måste sova. Måste bestämma om jag ska gå upp innan skolan imorgon eller inte.



"And if my true love he won't come
I am sure I'll find another
to pull wild montain thyme
all around the blooming heather
will you go
laddie
go
?"

Jag är masserad. Nittio minuter rygg- och fotmassage för nittio kronor. Det var det värt. Imorgon ska det äntligen bli V att jag går upp innan skolan och tränar lite. Därför ska jag lägga mig strax.

Både hålen leder till samma påse...

Jag känner mig som
utan dem
innan dem
och jag tänkte
att han kanske bara älskade mig
med dem

2007-20-15

Jag vill inte vara så mycket kvinna
   utan mer en
        lämmel
Jag dansar i rök
och aldrig i tåg

Jag vill inte vara så mycket cynisk
  utan mer i
       saga
Men rustning krävs
för att skydda mot prinsar

Och jag vill riva ut dig ur mig
och ha dig i mig
Jag vill ha honom nära
och aldrig se honom mer

Jag får inte blöda
och jag kan inte måla
När tonerna är döda
Som en udda strumpa

Nordkorea ser mig
när jag blir emo på skånska
Jag undrar om man kan pruta
vid själahandel

Jag ritade flygande
och fick yrsel i ett klassrum
                     Händer det
             honom som
jag bör benämna i tredje person?

                                                                       I vissa slingor
                                                                       är jag faktiskt också blond
                                                 Jag önskar
                                                            att mina
                                                                       ögon forfarande skrämde
(lagom)

Förra veckan satsade jag på lite mer sömn och lyckades faktiskt rätt bra.

Det var en väldigt trevlig vecka som exempelvis innehöll en utflykt till hutongerna. Jag, Mike och Sakhi åkte till de lite turistigare hurongkvarteren nära hou hai. (Tror jag, jag blandar alltid ihop Hou hai och Bei hai.) Sakhi kände till en restaurang som hon tycker är jättebra, och nu tycker vi också det. Papayasmoothien som Mike köpte på väg hem var dock ett misstag, den visade sig bestå enbart av en något smaklös papaya och krossad is...

På väg tillbaka tittade vi lite i de små affärerna, bl. a. en liten kitchaffär à la Japan. De hade bland mycket annat väldigt roliga och/eller söta väskor och jag kunde inte motstå frestelsen. Mike tyckte att de var  "hideous" men Sakhi tyckte att de var söta. När jag allvarligt funderade på att köpa en (som faktiskt var en av de mer diskreta) sa Mike att den "offended him". Han är lustig. :D Sakhi stöttade mig i mitt beslut och sa att den var väldigt Hedvig, vilket jag bestämde mig för att ta som en komplimang, malgré Mike. Jag hörde förresten hur han förklarade sitt uttalande dan efter med att jag vanligtvis brukade ha bra klädsmak, så jag kanske ska känna mig smickrad. Sakhis bild (som hon dock egentligen förstod var orealistisk) var att vi var ungefär som Björk. :) Vilket också är en komplimang eftersom hon gillar Björk.

Nedan kan ni hursomhelst se den omdiskuterade ryggsäcken. Den fick komplimanger så fort jag tog den till skolan. Men de som inte gillar den vågar väl inte säga nåt i och för sig. :P



På fredagen åkte jag, Mike och Sakhi på utflykt igen, till Bei Hai där vi bl.a. dansade med kinesiska tanter (!)
och på kvällen var det filmkväll hos Natalia med pizza och lite för mycket folk för att det skulle kunna bli något fokuserat filmtittande. Men trevligt ändå. Och hennes apartment är att dö för som man så svengelskt kan uttrycka det...




På lördagen var det language partner och plugg och träning och karaoke. Karaoken var great (som tigern Tony skulle säga). Det sjöngs Robbie Williams, ABBA, Nirvana, Cranberries, Radiohead, kinesiskt och japanskt smör m.m.

På söndagen träffade jag en kines som jag träffade på Propaganda för rätt länge sen. Han pluggar till regissör vilket är coolt och har såklart grym filmkoll. De har liksom ett ämne som är att titta på film... Konversationen var väl lite hackig p.g.a. dessa ständiga språkliga hinder men kinesiskan blir faktiskt bättre och bättre.

Jag är så lat, vill redan kolla på film istället för att skriva klart detta futtiga inlägg. En kul sak att tillägga dock. Antingen jag eller tränaren hade en riktig bra dag på träningen i lördags för han tyckte jag var skitsmart och lärde mig jättesnabbt. Han sa flera gånger att om ett år skulle jag vara bättre än honom. Måste nog LOL:a åt det, men lite kan man ju inte låta bli att ta åt sig. Om jag har sådana dagar lite då och då åtminstone kanske det finns hopp i alla fall...

Det här är min klass! Eller i alla fall en del av min klass, vissa var tyvärr frånvarande... Det är tjejen nere till höger som tog bilden. Eller tjej och tjej, man kan tro att hon är 20 men hon är typ 36. Det är så med asiater...
I mitten står den lärare vi har oftast, Zhang laoshi.

Har haft en bra dag. Åt lunch idag med en tjej jag stötte ihop med på kung fun och hennes syster (från Karlskoga med föräldrar från nån annanstans i Kina, så det kan en annan dialekt men inte mandarin). Man träffar så mycket folk här. ;D Pluggade sedan först på rummet och sen på Starbuck's med Sigrid. Vi bestämde att vi ska försöka flyga hem tillsammans på lovet, kan ju vara trevligt med sällskap på resan den här gången. Träffade en kinesvän för middag och pratade lite kinesiska i alla fall och en del om Kina. Lärde mig hur man säger ekologisk på kinesiska. Grön. Känns som det är lite upplagt för missförstånd eftersom det inte är ett så precist ord. Om man bara frågar efter gröna grönsaker liksom. Dessutom tvivlar jag på att de har det på snabbköpet t.ex..

Jag vill äta choklad men är så täppt i näsan att jag inte kan känna smak...

Förkylningen fortsätter men ivkäll låter jag åtminstone bli att träna. Var på IKEA igår och nu är mitt rum lite uppiffat. Har köpt ett vinrött överkast och två matchande kartonger. Köpte dessutom lite svenska ätbarheter. Knäckebröd är jättepraktiskt när man inte äter bröd så ofta men gärna vill ha nåt hemma om man skulle bli hungrig och sen köpte jag Marabouchoklad, Daim och Singoalla. Brukar inte äta Marabouchoklad men i jämförelse med vad man enkelt får tag på här är det riktigt högkvalitativt.


Nina på Ikea

IKEA känns väldigt mycket som IKEA i Sverige, trots att det är kinesiska tecken under alla svenska namn. Det är sig ändå likt.


Information om Kina:

När man cyklar i Kina kan man cykla på cykelbanan på båda sidor om gatan, oavsett vilken riktning man färdas i. Man kan i stort sett också alltid cykla överallt där man kan gå, även om det kan vara svårt att ta sig fram. Man kan också cykla i körfältet ibland, även om man kan riskera att dö ännu mer än om man håller sig till cykelbanan. När man möter en annan cyklist ska man oftast hålla till vänster. Det kan vara lite knepigt eftersom man som svensk reflexmässigt vill hålla till höger. Dessutom är det inte konsekvent, ibland kan man hålla till höger.

Kineserna har gärna ganska låga cyklar, oftast vad vi i Sverige skulle betrakta som för låga, man ska liksom inte kunna sträcka ut benen helt. Cyklarna har endast handbroms och på min cykel sitter bakhjulsbromsen till vänster, vilket alltså gör att den svagare handen bromsar bakhjulet. :/ Jag har inte sett en enda person med cykelhjälm och inte heller en enda som gör tecken när de ska svänga. Men så har jag ju faktiskt inte sett en enda olycka än heller, däremot har jag hört om flera och Nina blev påkörd i söndags. Jag har inte fått några ögonvittnesskildringar av någon som använt hjälm...

Jag är förkyld. Jag tränade igår kväll. Jag gick upp och tränade kl nio imorse. Sedan åkte jag till sommarpalatset och turistade. Har nu en liten paus innan det är träning igen halv sex. Får se hur det går. Imorrn börjar skolan igen och jag har gjort halva läxan... Oj oj oj. :D

Jag fick en kommentar på en första version av föregående inlägg, och sen raderade jag det inlägget när jag la upp det nya utan att jag hann läsa kommentare. Nu är kommentaren försvunnen och jag vet inte vem som skrev den eller vad det stod. Eftersom jag är fruktansvärt nyfiken skulle jag bli ytterst tacksam om den okända kommentarskrivaren hörde av sig till mig!


Så här kan det se ut om man haft tajta jeans och en mobil i fickan!

I onsdags åkte jag på utflykt. Annas föräldrar (som bor i Kina) fixade en minibuss och skulle ta med oss till Muren (var det först tänkt). Planerna ändrades dock något och vi åkte till Long Qing Xia som är ett vackert ställe i bergen men en sjö. Man får sin beskärda del av trappor (precis som på muren) om man vill det plus båtturer och lite annat smått och gott som muren inte kan erbjuda.

Efter att ha blivit fotograferade när vi satt och åt lunch av en kinesisk turist tog vi rulltrapporna upp till första nivån. Japp, de har byggt rulltrappor inuti en drake. Jag vet inte riktigt varför, antagligen för att vissa turister är lata och ändå vill komma upp till sjön och för att de säkert tycker att det är jättehäftigt att inneha rekordet "världens längsta rulltrappor inuti en drake". (Som vi förmodade att de innehade.)



När man hade tagit sig upp för rulltrapporna (och blivit förbisprungen av tjugo kinesiska ungar som såg ut som en och samma) kom man till sjön. Man kunde också fortsätta och bestiga berget genom en massa trappor. Några stannade därnere, några gick upp en bit men gick sedan tillbaka men en tapper skara bestående av mig, Mike, Anna och Ira (Annas pappa) gick hela vägen upp.


Efter de första trapporna som bara var en bråkdel av vad som komma skulle

Det var jobbigare än jag trodde. Några trappor liksom. Men de var ganska branta, ganska många, och det var ganska soligt. Vi klarade det trots allt till slut och kunde åka linbana ner vilket var värt. När man gick upp för trapporna skymdes utsikten rätt mycket av vegetationen och dessutom var man mest fokuserad på att bara ta sig upp. Men när man åkte ner var utsikten fantastisk.



De som var kvar därnere hade redan åkt iväg med båten för de fick lite tråkigt, så vi tog en annan båt. Landskapet var helt overkligt. Solbelysta berg som reste sig ur det blågröna vattnet. Jag tog inga kort som gjorde det rättvisa. Vi passerade också stället där man kunde hoppa bungy jump. På väg dit hade vi sett att man kunde hoppa bungy jump. Det är klart att det är något jag skulle vilja göra någon gång i mitt liv, men jag hade nog tänkt mig att jag skulle vilja vara lite mentalt förberedd. Veta om att idag ska jag hoppa bungy jump och vara inställd på det. Dessutom är ju grejen med bungy jump att det ska vara något som känns fullkomligt livsfarligt men egentligen är säkert. Det kanske bara är fördomsfullt, men att göra det i Kina känns liksom lite mer osäkert. När vi passerade med båten och såg folk som hoppade såg det inte så farligt ut, det såg mest häftigt ut, och jag, Mike och Anna peppade varandra så mycket att jag faktiskt började bli inställd på att göra det. Båten åkte som sagt först förbi, men sedan vände den och släppte av oss nära bungy jump-stället (där det även fanns lite annat man kunde göra och konsumera). Anna bestämde sig dock för att hon inte var på, men jag och Mike hade bestämt oss.

Det var ingen kö och vi bestämde oss för att det var värt 150 kuai. Vi fick väga oss och skriva upp namn, ålder, vikt och kön och jag började bli lite nervös och höll på att skriva att jag var 20. Tecknen för mitt kinesiska namn kom jag däremot ihåg utan problem... Det jag oroade mig mest för just då var mina byxor som enbart sitter uppe genom knytning. Det kändes dock som att det skulle vara lite snöpligt om det skulle stoppa mig när jag i övrigt var helt och hållet inställd på att göra det.

När man gick upp för ställningen bultade hjärtat redan ganska rejält men jag var fortfarande snarare uppspelt och nervös än rädd. Mike sa att han kunde hoppa först, för mig spelade det ingen roll. Det fästa min fötter hårt med kardborrband och jag började bli rädd. Jag insåg att när jag gick ut på den lilla plattformen skulle jag vara skräckslagen. När det var dags hakede de fast repet vid mina ihoplänkade fötter, öppnade den lilla grinden och lät mig gå ut. Han försökte säga nåt till mig och jag insåg att jag höll mig i räcket bakom mig och att jag självklart var tvungen att släppa det, men bara det kändes så skrämmande. Och sen var det dags och jag tog ett steg ut och det var det läskigaste jag nånsin varit med om. Det är en obeskrivlig känsla. Dina sinnen säger dig att du ska dö men sen studsar du upp igen. Jag var tvungen att skriva så att jag hade lite ont i halsen efteråt. Och när det var över var man helt snurrig och hög på signalsubstanser och kände sig bara så glad och nöjd och avslappnad och lycklig. Men som sagt, det är egentligen obeskrivligt så jag ska inte ödsla mer ord på det. Det kommer bilder så småningom, för de andra tog en del.

Sedan tog vi båten tillbaka och eftersom rulltrapporna bara går i ena riktningen fick man finna andra transportmedel för att ta sig ner. Små "bilar" kunde man åka. Allting kändes ganska lugnt och på ett sätt tamt i jämförelse med vad jag just upplevt men det var roligt ändå.



Väl nere kände jag inte för att hoppa omkring i en pool inuti en jättestor badboll (det verkade som att det var roligt den första minuten och sen enbart jobbigt) och inte heller gokart. Jag och Mike kände att vi var ganska nöjda för tillfället och hejade på när några av det andra körde.

Bussen hem var seg och när vi kom hem var det bara att ta en snabbdusch, byta om och rusa till Lush för kvällens popquiz där jag kände mig lite splittrad mellan två kompisgrupper men tävlade med laget the Quizlings bestående av norrmän (tre stycken), svenskar (två) och en spanjor. Trots de rätt amerikacentrerade frågorna skötte vi oss rätt bra även om vi inte vann en flaska Jack Daniel's...

Sedan bar de av till Propaganda där kvällen virvlade vidare bland raggande amerikaner och kineser och andra som man inte ens ville veta nationaliteten på...

"Now it's done
watch it go
you've changed some
water runs from the snow

Am I so dear?
Do I run rare?
you've changed some
桃子李子梨"