Long Qing Xia
I onsdags åkte jag på utflykt. Annas föräldrar (som bor i Kina) fixade en minibuss och skulle ta med oss till Muren (var det först tänkt). Planerna ändrades dock något och vi åkte till Long Qing Xia som är ett vackert ställe i bergen men en sjö. Man får sin beskärda del av trappor (precis som på muren) om man vill det plus båtturer och lite annat smått och gott som muren inte kan erbjuda.
Efter att ha blivit fotograferade när vi satt och åt lunch av en kinesisk turist tog vi rulltrapporna upp till första nivån. Japp, de har byggt rulltrappor inuti en drake. Jag vet inte riktigt varför, antagligen för att vissa turister är lata och ändå vill komma upp till sjön och för att de säkert tycker att det är jättehäftigt att inneha rekordet "världens längsta rulltrappor inuti en drake". (Som vi förmodade att de innehade.)
När man hade tagit sig upp för rulltrapporna (och blivit förbisprungen av tjugo kinesiska ungar som såg ut som en och samma) kom man till sjön. Man kunde också fortsätta och bestiga berget genom en massa trappor. Några stannade därnere, några gick upp en bit men gick sedan tillbaka men en tapper skara bestående av mig, Mike, Anna och Ira (Annas pappa) gick hela vägen upp.
Efter de första trapporna som bara var en bråkdel av vad som komma skulle
Det var jobbigare än jag trodde. Några trappor liksom. Men de var ganska branta, ganska många, och det var ganska soligt. Vi klarade det trots allt till slut och kunde åka linbana ner vilket var värt. När man gick upp för trapporna skymdes utsikten rätt mycket av vegetationen och dessutom var man mest fokuserad på att bara ta sig upp. Men när man åkte ner var utsikten fantastisk.
De som var kvar därnere hade redan åkt iväg med båten för de fick lite tråkigt, så vi tog en annan båt. Landskapet var helt overkligt. Solbelysta berg som reste sig ur det blågröna vattnet. Jag tog inga kort som gjorde det rättvisa. Vi passerade också stället där man kunde hoppa bungy jump. På väg dit hade vi sett att man kunde hoppa bungy jump. Det är klart att det är något jag skulle vilja göra någon gång i mitt liv, men jag hade nog tänkt mig att jag skulle vilja vara lite mentalt förberedd. Veta om att idag ska jag hoppa bungy jump och vara inställd på det. Dessutom är ju grejen med bungy jump att det ska vara något som känns fullkomligt livsfarligt men egentligen är säkert. Det kanske bara är fördomsfullt, men att göra det i Kina känns liksom lite mer osäkert. När vi passerade med båten och såg folk som hoppade såg det inte så farligt ut, det såg mest häftigt ut, och jag, Mike och Anna peppade varandra så mycket att jag faktiskt började bli inställd på att göra det. Båten åkte som sagt först förbi, men sedan vände den och släppte av oss nära bungy jump-stället (där det även fanns lite annat man kunde göra och konsumera). Anna bestämde sig dock för att hon inte var på, men jag och Mike hade bestämt oss.
Det var ingen kö och vi bestämde oss för att det var värt 150 kuai. Vi fick väga oss och skriva upp namn, ålder, vikt och kön och jag började bli lite nervös och höll på att skriva att jag var 20. Tecknen för mitt kinesiska namn kom jag däremot ihåg utan problem... Det jag oroade mig mest för just då var mina byxor som enbart sitter uppe genom knytning. Det kändes dock som att det skulle vara lite snöpligt om det skulle stoppa mig när jag i övrigt var helt och hållet inställd på att göra det.
När man gick upp för ställningen bultade hjärtat redan ganska rejält men jag var fortfarande snarare uppspelt och nervös än rädd. Mike sa att han kunde hoppa först, för mig spelade det ingen roll. Det fästa min fötter hårt med kardborrband och jag började bli rädd. Jag insåg att när jag gick ut på den lilla plattformen skulle jag vara skräckslagen. När det var dags hakede de fast repet vid mina ihoplänkade fötter, öppnade den lilla grinden och lät mig gå ut. Han försökte säga nåt till mig och jag insåg att jag höll mig i räcket bakom mig och att jag självklart var tvungen att släppa det, men bara det kändes så skrämmande. Och sen var det dags och jag tog ett steg ut och det var det läskigaste jag nånsin varit med om. Det är en obeskrivlig känsla. Dina sinnen säger dig att du ska dö men sen studsar du upp igen. Jag var tvungen att skriva så att jag hade lite ont i halsen efteråt. Och när det var över var man helt snurrig och hög på signalsubstanser och kände sig bara så glad och nöjd och avslappnad och lycklig. Men som sagt, det är egentligen obeskrivligt så jag ska inte ödsla mer ord på det. Det kommer bilder så småningom, för de andra tog en del.
Sedan tog vi båten tillbaka och eftersom rulltrapporna bara går i ena riktningen fick man finna andra transportmedel för att ta sig ner. Små "bilar" kunde man åka. Allting kändes ganska lugnt och på ett sätt tamt i jämförelse med vad jag just upplevt men det var roligt ändå.
Väl nere kände jag inte för att hoppa omkring i en pool inuti en jättestor badboll (det verkade som att det var roligt den första minuten och sen enbart jobbigt) och inte heller gokart. Jag och Mike kände att vi var ganska nöjda för tillfället och hejade på när några av det andra körde.
Bussen hem var seg och när vi kom hem var det bara att ta en snabbdusch, byta om och rusa till Lush för kvällens popquiz där jag kände mig lite splittrad mellan två kompisgrupper men tävlade med laget the Quizlings bestående av norrmän (tre stycken), svenskar (två) och en spanjor. Trots de rätt amerikacentrerade frågorna skötte vi oss rätt bra även om vi inte vann en flaska Jack Daniel's...
Sedan bar de av till Propaganda där kvällen virvlade vidare bland raggande amerikaner och kineser och andra som man inte ens ville veta nationaliteten på...
Efter att ha blivit fotograferade när vi satt och åt lunch av en kinesisk turist tog vi rulltrapporna upp till första nivån. Japp, de har byggt rulltrappor inuti en drake. Jag vet inte riktigt varför, antagligen för att vissa turister är lata och ändå vill komma upp till sjön och för att de säkert tycker att det är jättehäftigt att inneha rekordet "världens längsta rulltrappor inuti en drake". (Som vi förmodade att de innehade.)
När man hade tagit sig upp för rulltrapporna (och blivit förbisprungen av tjugo kinesiska ungar som såg ut som en och samma) kom man till sjön. Man kunde också fortsätta och bestiga berget genom en massa trappor. Några stannade därnere, några gick upp en bit men gick sedan tillbaka men en tapper skara bestående av mig, Mike, Anna och Ira (Annas pappa) gick hela vägen upp.
Efter de första trapporna som bara var en bråkdel av vad som komma skulle
Det var jobbigare än jag trodde. Några trappor liksom. Men de var ganska branta, ganska många, och det var ganska soligt. Vi klarade det trots allt till slut och kunde åka linbana ner vilket var värt. När man gick upp för trapporna skymdes utsikten rätt mycket av vegetationen och dessutom var man mest fokuserad på att bara ta sig upp. Men när man åkte ner var utsikten fantastisk.
De som var kvar därnere hade redan åkt iväg med båten för de fick lite tråkigt, så vi tog en annan båt. Landskapet var helt overkligt. Solbelysta berg som reste sig ur det blågröna vattnet. Jag tog inga kort som gjorde det rättvisa. Vi passerade också stället där man kunde hoppa bungy jump. På väg dit hade vi sett att man kunde hoppa bungy jump. Det är klart att det är något jag skulle vilja göra någon gång i mitt liv, men jag hade nog tänkt mig att jag skulle vilja vara lite mentalt förberedd. Veta om att idag ska jag hoppa bungy jump och vara inställd på det. Dessutom är ju grejen med bungy jump att det ska vara något som känns fullkomligt livsfarligt men egentligen är säkert. Det kanske bara är fördomsfullt, men att göra det i Kina känns liksom lite mer osäkert. När vi passerade med båten och såg folk som hoppade såg det inte så farligt ut, det såg mest häftigt ut, och jag, Mike och Anna peppade varandra så mycket att jag faktiskt började bli inställd på att göra det. Båten åkte som sagt först förbi, men sedan vände den och släppte av oss nära bungy jump-stället (där det även fanns lite annat man kunde göra och konsumera). Anna bestämde sig dock för att hon inte var på, men jag och Mike hade bestämt oss.
Det var ingen kö och vi bestämde oss för att det var värt 150 kuai. Vi fick väga oss och skriva upp namn, ålder, vikt och kön och jag började bli lite nervös och höll på att skriva att jag var 20. Tecknen för mitt kinesiska namn kom jag däremot ihåg utan problem... Det jag oroade mig mest för just då var mina byxor som enbart sitter uppe genom knytning. Det kändes dock som att det skulle vara lite snöpligt om det skulle stoppa mig när jag i övrigt var helt och hållet inställd på att göra det.
När man gick upp för ställningen bultade hjärtat redan ganska rejält men jag var fortfarande snarare uppspelt och nervös än rädd. Mike sa att han kunde hoppa först, för mig spelade det ingen roll. Det fästa min fötter hårt med kardborrband och jag började bli rädd. Jag insåg att när jag gick ut på den lilla plattformen skulle jag vara skräckslagen. När det var dags hakede de fast repet vid mina ihoplänkade fötter, öppnade den lilla grinden och lät mig gå ut. Han försökte säga nåt till mig och jag insåg att jag höll mig i räcket bakom mig och att jag självklart var tvungen att släppa det, men bara det kändes så skrämmande. Och sen var det dags och jag tog ett steg ut och det var det läskigaste jag nånsin varit med om. Det är en obeskrivlig känsla. Dina sinnen säger dig att du ska dö men sen studsar du upp igen. Jag var tvungen att skriva så att jag hade lite ont i halsen efteråt. Och när det var över var man helt snurrig och hög på signalsubstanser och kände sig bara så glad och nöjd och avslappnad och lycklig. Men som sagt, det är egentligen obeskrivligt så jag ska inte ödsla mer ord på det. Det kommer bilder så småningom, för de andra tog en del.
Sedan tog vi båten tillbaka och eftersom rulltrapporna bara går i ena riktningen fick man finna andra transportmedel för att ta sig ner. Små "bilar" kunde man åka. Allting kändes ganska lugnt och på ett sätt tamt i jämförelse med vad jag just upplevt men det var roligt ändå.
Väl nere kände jag inte för att hoppa omkring i en pool inuti en jättestor badboll (det verkade som att det var roligt den första minuten och sen enbart jobbigt) och inte heller gokart. Jag och Mike kände att vi var ganska nöjda för tillfället och hejade på när några av det andra körde.
Bussen hem var seg och när vi kom hem var det bara att ta en snabbdusch, byta om och rusa till Lush för kvällens popquiz där jag kände mig lite splittrad mellan två kompisgrupper men tävlade med laget the Quizlings bestående av norrmän (tre stycken), svenskar (två) och en spanjor. Trots de rätt amerikacentrerade frågorna skötte vi oss rätt bra även om vi inte vann en flaska Jack Daniel's...
Sedan bar de av till Propaganda där kvällen virvlade vidare bland raggande amerikaner och kineser och andra som man inte ens ville veta nationaliteten på...
Kommentarer
Postat av: Erik
Jag hoppade också bungy i Kina. Det var kul. En kompis som skulle hoppa efter mig vågade inte och stod och velade vid kanten, men klockan var sju och killarna som jobbade i kranen ville gå hem. De knuffade ner henne.
Trackback
