wahaizi

Faktum är nog att

JORDGUBBAR ÄR LIKA FANTASTISKT SOM CHOKLAD

och det vill ju inte säga lite.

Och när det är 30 grader varmt så är det nog jordgubbar som gäller. Dessutom säljer de inte choklad i lösvikt i vagnar på trottoaren så att man blir sugen så fort man går ut. Det skulle nog bli väldigt kladdigt i det här vädret. Men det skulle vara kul att se det med. Och hade de en vagn med choklad och en med jordgubbar så kunde man köpa jordgubbar och doppa fondue-style...

Någon gräns får det väl finnas hur dålig version man får göra av en sång även om det råkar vara originalet. Eller okej, me gusta melodin och harmoniken och så, budskapet är extremt bra, arret är t.o.m. acceptabelt. Jag har inget emot australiensiska, jag tycker det är rätt charmigt. Grejen är väl hur sångaren sjunger (i främst i verserna där han soloar...). Varför, varför gör han så?

Det gör ju att covern känd från Vivecas brädpass blir mer lyssningsvänlig. Inte för att hon sjunger särskilt fantastiskt, och inte heller verkar bry sig det minst om att ge tillbaka land till aborginierna...



Så varför varför gör han så?

Förra fredagen:

"Hej. jag skulle vilja köpa en tågbiljett till Luoyang"
"Vilket datum?"
"29:e"
"Dom har vi inte börjat sälja än, kom tillbaka nästa vecka... eh... den 21:a"

I måndags (21:a)

(inser att jag tänkte fel förra veckan)
"Hej, jag skulle vilja köpa en tågbiljett till Luoyang den 30:e"
"Dom har vi inte börjat sälja än. Du kan komma imorgon"

Idag (torsdag)

"Hej, jag skulle vilja köpa en tågbiljett till Luoyang den 30:e"
"Dom är slut."

Om man låter så emo som Muse får man ju inte se ut som nån svensk popIdol à la Per Gessle-wannabe. Skärpning. Plus att ni borde åka i ett rymdskepp. Ju.

Det är vad vi
"creative geniuses"
behöver  ändå. Antar jag.        

                         Det är väldigt varmt här. Men den här bilden är en vecka gammal.
 

                    

Jag är jättetrött,
har ingen midikabel
och ingen pedal

Av någon anledning försvann inlägget jag skrev igår, och man nästan börja fundera på cencur...

Igår frågade i alla fall min wushuinstruktör mig om Tibet. Han sa att han ville veta min åsikt eftersom han som kines kanske såg saker annorlunda eftersom han alltid får höra en massa [propaganda] från sin regering. Han hade varit inne på internet sa han, på någon nyhetsbyrås sida. Han trodde den var engelsk, den hette NCC trodde han. CNN? föreslog jag. Jo det var det nog. Han sa att deras rapportering från Tibet skilde sig från vad kinesisk media visade. Nu ville han veta vad som var sant. Jag blev lite ställd. Vad svarar man på det? Vad vågar man svara på det? Jag sa att jag ju inte kunde veta säkert vad som var sant, jag har inte varit i Tibet. Men personligen så skulle jag nog tro på CNN. Jianqiu undrade varför. För att de brukar vara pålitliga? Ja, sa jag, och också för deras rapportering stämmer överrens med exempelvis svensk media och övrig internationell media. Så regeringen har dödat en massa människor? frågade Jianqiu. Som sagt, jag kan ju inte veta något säkert. Men det verkar väl så...
Han såg bekymrad ut när vi började lektionen.

Jag råkade krympa min kofta lite när jag tvättade den. Det gör mig lite ledsen. Det hade varit bättre att låta den vara smutsig.

I Shanghai ville några kineser ta kort på oss, så Natalia tyckte att de kunde ta ett kort med hennes kamera också, på oss med våra pengyou... De kom springande och sa "Jag vill också" när de skulle ta kortet. Och så hade fotografen en fin vinkel på alltihop också...

Shanghai var kul men dyrt (i alla fall jämfört med Beijing).  Ni kan se lite bilder på http://www.facebook.com/album.php?aid=22325&l=2cfab&id=558716798
för jag är för lat för att skriva om det. Ska nog börja med läxorna nu. Vädret är gråvittråk. Fast igår eftermiddag var det sommarvarmt. Men sen blev allt smogdimma igen.

... i elevmun kallat hanziklass (hanzi betyder kinesiska skrivtecken).



I första kapitlet i läroboken finns lite finfin chinglish ("Mean person" etc.).


På fredag åker jag till Shanghai!