wahaizi

Igår pluggfikade jag med några klasskamrater på ett café. Jag gick och beställde en stor latte. Mannen i kassan slog in beställningen och tog betalt. Bekom disken stod en annan personalman som tittade på och lite längre bak satt en personalkvinna och åt.

Efter att ha slagit in beställningen rörde han sig mot espressomaskinen, stannade upp, tänkte en stund. Sedan frågade han om jag hade beställt en stor latte. Jag sa ja. Han sa att han hade råkat slå in fel, han hade slagit in för en liten latten. Var det en stor jag ville ha? Ja sa ja, en stor.

Han började trycka på pekskärmen. Pip pip pip. Den andra personalmannen tittade på. Pip pip i nån minut. Sen sa han om ursäkt, han hade slagit in fel. En liten latte istället för en stor. Skulle jag möjligen... Jag sa xing. (Okej.) Det verkade inte som om det fanns något annat att göra. Något lättad gick han så till espressomaskinen. Den andra mannen tittade på. Omständligt gjorde han kaffet, hällde upp mjölk i en kanna och började skumma och värma. Hällde perfektionistiskt långsamt upp mjölken i koppen, skrapade ur skummet och såg att det inte räckte. Jag väntade. Den andra mannen tittade på. Han gick till kylen. Kvinnan som åt makade på stolen så att han kunde öppna. Han tog fram ett mjölkpaket, hällde i kannan, paketet tog slut. Han gick till kylen, kvinnan makade på sig, han tog fram ett nytt paket och fyllde på i kannan. Värmde mjölken. Hällde i kaffet. Kom till disken, satte koppen på en bricka istället för att ge mig.

En annan kund kom och frågade om det var så att de inte hade smörgåsar nu. Nä, de var slut för idag. Varmkorv då? Ja, det hade de. Sedan tittade han på kaffet och på mig och frågade om jag satt i rummet därinne. Ja, sa jag. Då kommer jag ut med den till dig, sa han. Intressant att välja att säga det när kaffet var klart. Jag gick, in och satte mig och följdes nästan omedelbart av honom med brickan med min kopp med  medioker latte.