wahaizi

Min toalett har hela tiden låtit lite, det droppade liksom hela tiden från cisternen ner i toaletten. Det var inte så farligt, men ibland när jag skulle sova använde jag öronpropparna för att få det helt tyst. Men i förrgår kväll började den låta mer, det lät ungefär som om någon tvättade händerna därinne hela tiden. Det kändes rätt irriterande (och rätt illa ur miljösynpunkt, men det är det rätt mycket som är i det här landet...) Igår tog jag i alla fall mod och lexikon till mig och gick och försökte förklara för recpetionen.

Samtidigt passade jag på att fråga om de hade städerska (vilket hon sa att de hade, om jag förstod rätt så jag väntar väl ett tag till med att köpa städutrustning) och var det fanns tvättstuga och kök. Köket var dock inte så mycket. Jag tror att det fanns en kokplatta (den såg rätt konstig ut så jag är inte säker på vad det var) och en del kastruller. Får undersöka närmare vid behov. Jag har alltid varmvatten på rummet så snabbnudlar kan jag alltid äta, och det är ju gammal hederlig svensk studentmat.

Nåja, tillbaka till toaletten. Receptionisten bad en städerska titta på det. Hon fixade ett tag inne på toaletten och sen var den som den hade varit från början.

Jag var ute större delen av dagen igår. Jag hade inget särskild bestämt (förutom att belgarna skulle äta middag med en kines vid halv sju och jag skulle hänga på det) så jag bestämde mig för utforska campuset lite (för det är rätt stort). Jag träffade både en kines som ville bli min language partner (har hans nummer och ska höra av mig när jag har fungerande mobil) och sedan ännu en kines som fårgade om jag letade efter något. Jag sa att jag bara såg mig omkring och vi småpratade lite (mest på engelska, hans var sådär men det funkade). Han sa att han väntade på en vän och sedan jag fått reda på att vännen kunde både en del engelska och framför allt franska (han var från Kongo) tackade ja jag till kinesens (som jag lite senare fick reda på hette Shi Lei) förslag att jag skulle följa med dem till en coffe bar. Jag hängde med dem där större delen av eftermiddagen, drack tre glas gratis juice och pratade lite halvknackigt. Shi Lei hade sin dator så han kunde slå upp grejer och vi kollade lite på youtube och han visade kinesisk musik.

Stället verkar rätt mysigt, hans kompis ägde det men var inte där igår. Man kunde välja bland en massa dvd:er och böcker att titta på och det fanns trådlöst internet. Om man skaffar ett kort får man dricka hur mycket kaffe, juice och te man vill. Idag följde jag med Clovis (killen från Kongo) när han skulle fixa det sista med sitt residence permit och då kom ägaren till Study English Bar som stället hette och gav oss små lappar om stället. Även om vi var i krokarna så var det en lite konstig slump med tanke på att det ändå bor 14 miljoner i Beijing... Han sa att vi kunde få såna där kort gratis för att vi var utlänningar... :P Han pratar bra engelska i alla fall, han har bott ett år i USA, och cafét har kurser i engelska och kinesiska och man kan träffas och byta språkkunskaper med varandra. Tyvärr tog jag inget kort, varken på mina nya vänner eller stället men jag tror jag ska försöka ta mig dit igen. Det var rätt mysigt med både privata bås, vanliga bord, soffor, fåtöljer och den stora tv:n. Man kan alltid sätta sig och kolla på en film och kanske prata lite med nån. Medan vi var där började en tjej titta på Battle Royal, men jag tror hon bytte sen, eller så gick hon. De hade mycket film i alla fall, på engelska med kinesisk text.

Efter att vi var där igår så vilade jag lite på rummet och sen så gick jag för att träffa belgarna. Jag sa till Clovis att han fick följa med också så han kom också dit då. Vi gick till en japansk restaurang på området och jag åt udonnudlar. Jag vet inte om det var så, men jag fick lite intrycket att belgarna inte gillade Clovis, de pratade knappt med honom (fast hans modersmål var franska). De är lite inskränkta i allmänhet tycker jag, lite för rädda för Kina känns det som. De verkar liksom inte beredda på att försöker vänja sig vid det kinesiska, som deras modell på toaletter, mat, trafiken osv. Men jag kanske har missuppfattat dem.

När jag slutligen kom hem på kvällen strömmade vattnet i toaletten som på morgonen. :( Suck.

Senare när jag låg och läste försökte Shi Lei ringa mig på rumstelefonen. Först var det inga problem men plötsligt blev ljudet jättesvagt så att jag bara hörde honom jättesvagt, och att uppfatta bruten engelska blev omöjligt. Han försökte ringa upp två gånger till men det gick inte. Jag hade kommit på efter att vi skilts åt att jag gett honom fel msnadress, min vanliga mejl istället för msnadressen... Men som tur var kom jag ihåg vad han sagt att han hette på Skype och genom att söka på de namnet och begränsa sökningen till Beijing kunde vi få kontakt idag och han ska få mitt mobilnummer sedan. Han säger hela tiden att om jag behöver hjälp med nånting ska jag ringa honom, anytime.

Idag på morgonen skulle jag gå och få reda på provresultatet. Först gick man till ett rum och visade sin lilla lapp, sen skickades man vidare till ett annat rum med en ny lapp. I det andra rummet fick jag prata med en snubbe som frågade hur mycket jag hade läst, och då kunde jag förkara att jag bara läst på gymnasienivå och haft lektioner två gånger i veckan. Sedan fick jag läsa ur en textbok och han höll för pinyinraden och översättningen. Det gick rätt bra (det var ju en rätt lätt text med vanliga ord) så jag kunde de flesta tecknen, men inte alla. Om jag förstått nånting är det nog så att jag fick tretton poäng på provet men att han bedömde min nivå till sexton. Men jag är inte riktigt säker på vad all tecken på mina små lappar betyder och på hur systemet fungerar. Han märkte ju i alla fall att jag kunde lite och jag tror att jag kommer att placeras lite över nybörjare i alla fall. Imorgon klockan åtta ska jag få mitt schema.

I den här byggnaden fick jag reda på provresultatet och jag tror jag kommer ha lektioner här sen


Sedan gick jag för att fråga efter mitt student card (som man bl.a. behöver för att få låna böcker i biblioteket, äta i skolmatsalarna m.m.). Men det var inte färdigt än, jag frågade hur många dagar och han svarade fem (på kinesiska, waow). Jag borde förstås ha frågat vilket veckodag istället, men äsch.

När jag kom tillbaka till mitt hus pratade jag direkt med receptionisten och förklarade att toaletten fortfarande lät. Jag förklarade också att telefonen var "inte bra" att jag inte kunde höra när min vän ringde. Hon skrev upp och ringde samtal. När jag läst ett tag inne på mitt rum kom en rörmokare och fixade toaletten. Nu är den helt tyst! Jag vet inte om de har gjort något med telefonen, men senare på dagen när Clovis ringde funkade det i alla fall. Snart har jag hjärncancerapparat istället hursomhelst.

Idag gick jag också till fitnessanläggning för att fråga om de hade wushu. De hade det inte just där men hon beskrev hur jag skulle gå. Jag hade sett affischer om sanda, thaiboxning, boxning, brottning och sånt Men det stod inget om wushu. Jag hittade inte stället, så jag fortsatte att gå runt lite på området. Men senare på dagen när jag skulle gå och köpa lunch såg jag en man som gick och delade ut lappar om det där stället som hade de andra fightinggrejerna. Så jag gick efter honom och frågade om det fanns wushu. Det visade sig att han var wushu/kun fu-tränare och hade varit kinesisk mästare i olika stilar 2001, 2003 och 2004 (och tvåa 2002). Vi pratade en liten stund, han kunde lite engelska och jag fick hans nummer och email. På hans visitkort står det personal trainer, så det är satsiga grejer. Bara det inte är extremt dyrt så verkar det jättehäftigt. Han sa att hans kung fu inte var så vacker utan mer effektiv. Han verkade trevlig i alla fall och när han fick reda på att jag skulle läsa kinesiska sa han att han kunde hjälpa mig. :)


Imorgon ska jag också åka till sjukhuset och antingen få min läkarundersökning från Sverige godkänd eller behöva göra en ny. :/ Saknar en stämpel på mitt foto (det finns bara en i slutet av papprena) och min blodgrupp står inte. Så jag får se hur det går. Det är skolan som hjälper dem som vill med att fixa allt för Alien Residence Permit och det känns tryggt. Man betalar 50 kuai för det, men det är det värt. Minsta lilla hjälp i byråkratidjungeln är välkommen.

Idag har jag mest pratat franska. Mycket språkträning blir det...

En bagericykel med en bimbobjörn... Det finns mycket i Kina.