Det är svårt att plugga med krossat hjärta
Jag dränker ofta mina sorger i kaffe. Men jag dricker inte så extremt mycket kaffe ändå. Kanske två till tre koppar om dan. Och i förrgår drack jag inget alls, för första gången sen Oskar gjorde slut. Så det är inget drickande helt bortom kontroll. Det är väl mest att anledningen till att jag dricker det faktiskt oftast är att bli glad.
Jag tänkte sova middag och hade min Ipod på slumpvis uppspelning av alla mina spår. Men den valde bara så dumma spår som gjorde en mer och mer ledsen. Jag hoppade över några, men det hjälpte inte. En massa känslor kom och så började jag gråta.
Det är hårt att vara utan tryggheten att vara någons älskade. Och det är svårt att vara så långt borta från alla man älskar. Jag måste försöka plugga nu innan wushuträningen halv sex, men det är svårt att plugga med krossat hjärta... Var tvungen att göra en kopp kaffe... Jag har köpt snabbkaffe och en termos och brukar nu ta med mig mitt eget kaffe till lektionerna. På så sätt slipper jag köpa tvåkronorskaffe som mest är socker och mjölk och kan drick något varifrån jag faktiskt känner av koffeinet. Dessutom slipper jag vara miljöbov och använda engångsmuggar hela tiden.
Nu ska jag försöka plugga lite mer koncentrerat. Det är en massa glosor till imorgon med krångliga tecken som jag inte kan. Jag mår bättre nu igen. Det kanske är kaffet? Men jag tänkte försöka skriva ett lite mer riktigt inlägg lite senare och berätta lite mer ordentligt vad som hänt de senaste dagarna och så.
Inte Ulrika utan Karin som inte dricker kaffe men ändå inser dess förtjänster som psykofarmaka. En Hedvig finns i mina tankar hela tiden, så mycket att jag gick och sjöng Dreaming högt på Maxis parkering utan att märka att någon lyssnade. Det skulle ha kunnat vara Inger som ledde kören där liten Hanna och liten Hedvig började för tio? år sedan. Förtjust verkade hon i alla fall över melodin.
Karin igen. Även om syskon och föräldrar inte är samma sak som att vara någons älskade måste du veta att du har en trygghet här också. Du är inte främst dotter och syster utan du är en älskad vän. Jag älskar dig inte för att du är min dotter utan för att du är en människa med inre egenskaper som gör att du gör, och kommer att göra, livet bättre för många, många människor. Jag är glad att du finns.
