wahaizi

P.g.a. oroligheterna i Tibet kommer skolans gym och lokalen där vi övar sparring stängas nästa torsdag. Tränaren fick reda på det igår. Han ska leta efter en ny lokal och så länge får vi träna utomhus. Vi förstod inte riktigt varför det skulle stängas, men enligt honom vill de stänga platser där massa utlänningar träffas eller något sånt. Så att vi planerar några protester. Det känns inte riktigt som att det är i gymmet folk diskuterar politik som mest. De borde ju snarare stänga caféer som the Bridge och Starbucks och framför allt inte låta oss gå i skolan, i klassen är det ju 100 % utlänningar.

Det är tydligen ett beslut på regeringsnivå i alla fall enligt Jianqiu och inget vi kan göra nåt åt. Väldigt exotiskt. Plötsligt märker man att man bor i en diktatur.

Och youtube har förresten varit borta i flera dagar. Går inte ens att nå via seenoip eller anonymouse. Jag hoppas att det kommer tillbaka, det gjorde det förut...

Jaja, i helgen har jag i alla fall ägnat mig åt mycket kinesiska nöjen såsom billig shopping på den nyöppnade mycket närbelägna klädmarknaden (de hade Cheap Monday, jag kände mig så patriotiskt. Inte för att jag någonsin ägt att par CM-jeans eller gillar dem extremt mycket, de var rätt över-hypade ett tag, men ändock...) och tittat på piratkopierad Sweeney Todd (Depp kan faktiskt sjunga. Inte Bonham Carter dock.)

Självklart har jag även studerat och slagit folk. Nu vill jag ett ett s. k. kinaäpple, och då är det svårt att skriva, så zaijian.

Matplatsen, precis när man kommer in genom ytterdörren.


Vardagsrummet...


...med kylskåpet...


Mitt rum


Pettsonalmanackan!



Köket (stort med kinesiska mått)


Badrummet


Det var allt för idag. Plupp plupp.

Ikväll blir det inflyttningsfest. Snart ska jag göra små välkomstdrinkar med jordgubbar i. Och sen får vi se hur många det egentligen blir. Jag tror runt 30.

Jag vet att jag fortfarande inte lagt upp några bilder på lägenheten. Kanske imorgon när det är städat efter festen igen. Men jag lär vara väldigt trött imorgon, så kanske segar jag bara hela dagen.

Idag var det soligt och himlen var smogblå. Alltså bättre än smogmulet, men inte lika bra som klarblå (och det är den faktsikt här ibland).

Hyresvärden kom med en ny dvd-spelare till oss (eftersom det ingick en i möbleringen och den stod med i kontraktet, men den ville inte läsa några skivor). Så nu har vi en fungerande dvd och behöver inte köpa nån för att sedan dumpa.

Preliminärbokade en biljett hem om låååång tid. Men det är bra att göra det tidigt skulle jag tro. Bara drygt en och en halvtimmes mellandlandning i Helsingfors. Den 30:e juli 15:55 beräknas jag återvända. Så ni kan planera in det.

Jag skulle hemskt gärna äta en mantou till, men det är inte middagstid förrän efter mitt hårda arbete (gong fu) så jag borde inte äta mig för mätt på ångat bröd nu. Efter nästa form ska jag kanske börja öva svärd. Det ni.

Vår städerska är här nu. Det känns jobbigare. Det känns konstigt att ha nån som städar åt en. Jag kände mig tvugen att sitta och plugga hela tiden medan hon städade så att jag åtminstone gjorde något vettigt medan hon jobbade. Men sen hade jag gjort både dagens och morgondagens läxor och en massa extra. Jag vill träna, men jag kan inte gå hemifrån eftersom Sigrid inte är hemma (hon möter en kompis på flygplatsen).

En jobbig sak är att jag får huvudvärk titt som tätt. Eller då och då i alla fall, vilket är en oroväckande utveckl
ing eftersom jag nästan aldrig fick det förut.


Den bortre byggnaden bor jag i, på femte våningen.

Nu diskuterar jag amerikanska partiplattformar med Mike och orkar inte skriva mer. Ciao!

Tyvärr hann jag inte få fram kameran i tid för att få med hur den här bilen drivs, förutom hann som puttar på bakifrån. Det sitter nämligen en där fram och trampar.

Igår pluggfikade jag med några klasskamrater på ett café. Jag gick och beställde en stor latte. Mannen i kassan slog in beställningen och tog betalt. Bekom disken stod en annan personalman som tittade på och lite längre bak satt en personalkvinna och åt.

Efter att ha slagit in beställningen rörde han sig mot espressomaskinen, stannade upp, tänkte en stund. Sedan frågade han om jag hade beställt en stor latte. Jag sa ja. Han sa att han hade råkat slå in fel, han hade slagit in för en liten latten. Var det en stor jag ville ha? Ja sa ja, en stor.

Han började trycka på pekskärmen. Pip pip pip. Den andra personalmannen tittade på. Pip pip i nån minut. Sen sa han om ursäkt, han hade slagit in fel. En liten latte istället för en stor. Skulle jag möjligen... Jag sa xing. (Okej.) Det verkade inte som om det fanns något annat att göra. Något lättad gick han så till espressomaskinen. Den andra mannen tittade på. Omständligt gjorde han kaffet, hällde upp mjölk i en kanna och började skumma och värma. Hällde perfektionistiskt långsamt upp mjölken i koppen, skrapade ur skummet och såg att det inte räckte. Jag väntade. Den andra mannen tittade på. Han gick till kylen. Kvinnan som åt makade på stolen så att han kunde öppna. Han tog fram ett mjölkpaket, hällde i kannan, paketet tog slut. Han gick till kylen, kvinnan makade på sig, han tog fram ett nytt paket och fyllde på i kannan. Värmde mjölken. Hällde i kaffet. Kom till disken, satte koppen på en bricka istället för att ge mig.

En annan kund kom och frågade om det var så att de inte hade smörgåsar nu. Nä, de var slut för idag. Varmkorv då? Ja, det hade de. Sedan tittade han på kaffet och på mig och frågade om jag satt i rummet därinne. Ja, sa jag. Då kommer jag ut med den till dig, sa han. Intressant att välja att säga det när kaffet var klart. Jag gick, in och satte mig och följdes nästan omedelbart av honom med brickan med min kopp med  medioker latte.

Igår åkte vi skidor (snowboard gällde för vissa) på Nanshan som sådär en och en halv timme från Peking. Konstsnö förstås. För knappt 200 kuai fick vi transport, hyra ytterkläder och utrustning och en dag i backen. Plus att en snubbe fixade allt åt oss också så att vi inte behövde virra runt ännu mer och inte förstå hur saker och ting funkade.


Jag, Olla och Dhyani från klassen och Ollas syster Yuanita

Vädret var strålande på förmiddagen, efter lunch mulnade det på och började blåsa, men det var inte så farligt. Det var ganska litet dock, fanns en backe av varje färg i stort sett (grön, blå, röd och svart) så mot slutet av dagen tröttnade man lite. En ovan upplevelse att vara den mest erfarna på skidor. Vissa av snowboardåkarna hade åkt mer, men alla skidåkare var nybörjare och för alla utom en till var det första gången. Det klarade sig ganska bra, och de som inte betalade för instruktör verkade faktiskt lära sig av mig...


Sakhi och jag i liften (med en främmande kines emellan oss)

Kändes konstigt att åka skidor i Kina. När jag stod i liften och det var några svenskar bakom mig som pratade skulle de flesta av mina sinnen inte gissat på Pekingtrakten i mars. Om man tittade utanför själva skidområdet såg det dock väldigt kinesisk typ landsbygd ut. Jag åkte precis vid stängslet vid ett tillfälle och passerade ett lite lagom sjabbigt tegelhus med en massa höns i olika färger på den bruna gården. Inte vad man ser i Idre precis.




Ska så småningom lägga upp bilder på lägenheten, det är fina grejer ska ni veta. Imorgon har jag superlång dag med lektioner till fyra och sen wushu mellan halv sex och halv åtta. Men sen slutar jag å andra sidan 10:20 på fredagar. :)

Idag träffade jag tränaren och hade ett eget lite privatpass typ (kom dit repeterade en del). Det var jobbigt men givande. Jag var svag i magen. Mycket konstigt.

Han sa att han tyckte min kinesiska verkade ha blivit bättre (!) vilket den verkligen inte kan ha blivit efter att ha legat i stort sett oanvänd i en månad. Det var mest för att jag använt ordet tidsskilnnad i ett sms och han tyckte att det var ett avancerat ord som inte trodde jag skulle ha lärt mig. Jag visste inte ens om man kunde använda det som jag gjorde men tydligen kan det inte ha sett så fel ut.

Sen sa han att jag såg lite tjockare ut också. Eller han menade nog snarare rundare. I ansiktet. Jaha ja. Jag tror inte jag gått upp något i vikt dock, men det kanske bara berodde på att jag förlorat muskler. Han skulle gissa på ett till två kilo sa han... :/ Jaja, kineser är inte så finkänsliga med sånt. Här finns ju inte semlor, kladdkaka och kanelbullar (förutom sex stycken jag har i frysen, jag får väl äta en i månaden... mmm :) ) men det finns träningspass man borde gå på minst fem gånger i veckan så det borde väl inte vara nåt att oroa sig för.

Imorgon får vi flytta in i vår nya lägenhet. Det blir nog roligt men jobbigt. Måste exempelvis ta ut drygt 13000 i kontanter från bankomater där man kan ta ut högst 2000 ut gången (eller ibland faktiskt 2500). Och sen måste vi väl köpa en del grejer, så det hade ju varit ganska passande att flytta idag så att man hade kunnat handla imorgon. Men det fick vi inte...

Ikväll blir det middag för Anna fyller år och återseende av massa folk man inte träffat på länge. Blir nog mestadels trevligt.

Ajööö

Tillbaka i Kinaland.

Igår var det fyrverkerier. Jättemycket. Och smällare. Alldeles jätteförmycket, för smällare är ganska värdelöst även i liten mängd. Det var lyktfesten eller nåt sånt där fick jag höra. Som är slutet på vårfesten också tror jag.

Idag var det varmt och soligt. Vet inte hur varmt, men väderprognosen talar om 14 grader som högsta temperatur, Men den väderprognosen sa i och för sig också att det skulle ha varit molnigt...

Jag har registrerat mig på min kurs. De frågade efter mina betyg (de trodde jag att de skulle ha inlagda i nåt system, mendet tänkandet beodde nog på att jag varit i Sverige för länge). Men när jag sa att de var i Sverige frågade de bara om jag blivit godkänd och jag sa ja och då var det okej...

Bor för tillfället hos Nina och Erik eftersom vår lägenhet utflyttades samma dag som vi kom tillbaka till Beijing, och det är lite oklart när vi kan inflytta den. Mäklaren skulle ringa hyresvärden och kolla och ringa mig idag. Men än har han inte ringt, så om han inte hör av sig snart får jag ringa honom. Förhoppningsvis kan vi flytta in inmorgon. Och kommer ni och hälsar på efter det, då kan ni få gratis boende. Det ni. Men eftersom det krävs att man avsätter lite mer tid än en helg och lite mer pengar än för typ en tågbiljett skulle jag tro folk inte har möjlighet.

På måndag börjar skolan och träningen. Jag har fått behålla de två lärare jag gillade och blivit av med den jag inte gillade. Och klassen verkar jag också få behålla, i alla fall de jag hänger mest med. Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället så ajööö.

Jag var lovad en promenad till en sjö, mackor och varm choklad med grädde. Men nu sitter jag här lämnad av min pojkvän i min pojkväns rum sedan en evighet tillbaka medan han sätter upp teckningar på vit kartong. Något som inte borde ta en evighet skulle jag ha trott, men oj så lite man vet om livet. Eftersom jag fortfarande hoppades lite på varm choklad och mackor, och för att jag trodde att det inte fanns något annat ätbart än en restsallad, drog jag mig för att rädda mitt liv när jag höll på att avlida av hunger, men till slut tog jag lite youghurt och müsli vars existens jag totalt glömt. Men jag tog inte så mycket. För hoppet har inte dött totalt. Vilket resulterar i att jag fortfarande är jättehungrig. Och har en liten youghurtskål att diska. Jaha ja.

I Framtiden kommer alla mina vänner att sluta vara mina vänner och bara vara Andras vänner eller Varandras vänner. Det här är en utveckling som länge har tyckts lura runt hörnet och ibland är man ganska säker på att den redan börjat. Ibland inträffar det faktiskt så smått fast hittills har jag klarat mig, vissa skulle kanske t.o.m. kalla det en helt normal process att mista en vän ibland.. Men i Framtiden kommer allt att gå under för jag kommer inte lyckas med det stora projektet att skaffa Nya vänner så när alla mina vänner är Andras vänner kommer jag känna att det nog ändå inte är värt allt jobb att vara vid sina sinnens fulla bruk och slutligen bli Galen.

Och min psykos kommer vara mycket värdare än nåt av mina Vänners töntiga lyckoliv.

HA!












(OBS! Jag är för tillfället inte deprimerad egentligen.)

Man borde träna var typ var fjärde timme. Eller två gånger om dan eller nåt. Då skulle man vara glad och pigg och undvika andra, grövre missbruk (läs exempelvis förmiddagskaffe). Fast å andra sidan är det jobbigt att ha måsten inplanerade i sin dag, det kan skapa stress och överdriven Ångest redan då man kommer till medvetande på morgonen och istället leda till grövre missbruk (läs exempelvis kanelbulle). Så vad är slutsatsen av denna ogenomtänkta tanke? Att livet är komplicerat antar jag.

Eller att Friskis är chansen till sann lycka genom att inte alltför dyrt erbjuda varierade träningsformer under en stor del av dagen på tre olika platser i staden vilket främjar spontanträning så att man får sina endorfin- och adrenalinkickar men inte behöver ha några måsten inplanerade.

Men det är inte så enkelt egentligen. Dessutom tror jag att jag övervärderar träningens positiva knarkartade effekter för tillfället, för att det piggade upp mig väldigt idag. Men det funkar inte lika bra varje gång. (Fast ofta. Tänk på det.)

Men dagens slutasats blir ändå: LIVET ÄR KOMPLICERAT

Slutprovsresultat:

Zonghe (jag vet inte hur man ska översätta det, samlingsämne kanske): 89

Hörförståelse: 95

Läsförståelse: 96

Muntligt: 87



Imorgon lite efter sex kommer jag i Sverige. Mitt mobilnummer är detsamma. ;)

Idag råkade jag äta världens godaste dumplings till lunch. Och sen så kostade det bara fyra kuai.

Nu är jag ensam i Nina och Eriks lägenhet där jag bott sen den femtonde. Knäppt. Ännu knäppare är att jag kommer till Sverige i övermorgon.

Känner krav att jag borde köpa en peruk imorgon, men vi får se hur det går med det. Lite slöhet skulle inte sitta fel.

Proven är äntligen slut. Kändes som det gick bra. Idag köpte jag en svart sofistikerad kappa och sen klippte jag mig för luggen var lång. Och när det kostar tio kuai kan man ju låta nån annan tvätta ens hår. Har läst nånstans att det är bra för håret att klippa sig ungefär varannan månad hursomhelst. Och så får man ju småprata kinesiska...

Ikväll ska vi ut och fira på en klubb som heter Bed där man sitter i sängar (eller på kuddar på golvet). Mysigt förhoppningsvis. Och imorgon ska vi gå och få massage, det är Sakhis och Natalias födelsedagspresent till mig.

Har inte så mycket träningsmotiviation just nu (kanske för att jag går runt och är lite småförkyld) men igår var inte så farligt, så jag ska försöka att inte tycka att det känns för jobbigt med helgens tre träningar och tisdag och onsdag. Ska också försöka börja göra mina övningar varje dag igen, från och med idag.

På måndag eller tisdag flyttar jag och mina grejer till Ninas och Eriks lägenhet där grejen sedan får bli kvar över lovet. Mycket praktiskt och tur för mig att de är snälla. Jag har bara rummet till den femtonde så jag kommer sova där de sista nätterna innan jag åker också.

Man bör väl uppdatera världen även när trevliga saker händer. Så jag kan ju meddela att personerna på bilden återigen är ett par.

Och imorgon ska jag hämta mina vänner på flygplatsen. :O

I morse när jag tränade innan frukost såg jag CCTV:s English Speaking Contest. Hade sett trailer för den i förra veckan men inte vetat att jag skulle ha sån tur att sändningstiden (för reprisen skulle jag tro) sammanfaller med mina dagliga 90 situps, armhävningar shenme de.

Det var underhållande. Hade dock förväntat mig att deras engelska skulle vara bättre. Men jag vet inte vad kriterierna var för att få vara med, det kanske fanns någon åldersgräns eller begränsning av hur många år man fick ha studerat engelska (hmm....). Och sen kan man ju tycka vad man vill om innehållet i de förberedda tal de fick inleda sitt tävlingsdeltagande med som skulle vara på temat "Global You". (Okej, ämnet inbjuder väl till ganska påfrestande anföranden...). Framförandet var också (förutom det rent språkliga) ibland tragikomiskt. För det var ju sorgligt att det var komiskt...

Aha, enligt hemsidan deltagarna universitetsstuderande och det är ju en viss begränsning. För om de jag såg i morse skulle vara de bästa engelsktalande kineserna som finns i landet vore det lite skrämmande. Nu är de väl bara bland de bästa universitetstudenterna.

Mycket intressant när en deltagare pratade om internets fördelar och hur bra Wikipedia är, en interaktiv uppslagsbok. Shenme?! Är inte Wikipedia blockat? Och även om det är ganska lätt att komma runt cencuren så är väl inte det något man ska låtsas om i nationell tv? Framför allt inte låta någon prisa en cencurerad hemsidas fördelar? Förvirrande.




Den här bilden är gammal, det är inte så här grönt nu, även om det inte är vitt. Men personal som går ut joggar i ett litet tåg innan lunch kan man kanske fortfarande se om man har tur... I arbetsklädsel förstås. 每天坚持锻炼身体...



I don't ask for much this Christmas

http://www.facebook.com/album.php?aid=14142&l=ad1bc&id=558716798

Bilder från förra torsdagen.

Jag har haft en väldigt bra vecka. Och idag var också väldigt bra. Men jag är trött som ett sprött (strå).